Nytt återfall!
22 dagar klarade jag detta denna gång. Igår trillade jag dit på smågodis, 2 kanelknäcke och 2 ljusungsbrödskivor och 8 pepparkakor med smör. Hetsåt allt. Idag köpte jag massor av godis och hetsåt. Nu mår jag jättedåligt. Somnade i soffan 1 timme, typ small av känns det som. Hade ju kunnat stoppa med igår bara. Men icke. Åt mig inte tillräckligt full känns det som. Är ofta såhär när jag får bakslag att jag måste äta tills jag mår illa å verkligen inte får i mig allt för att kunna gå vidare.
MENTALT
Mentalt är det så knäckande. Om jag förstod och visst varför jag väljer dessa återfall. För jag gör ändå valet. Varför jag inte kan stå emot. Det är sjukt jobbigt att det inte händer nåt med vikten trotts jag kämpar på men kanske gör jag inte tillräckligt. Eller är jag för spretig. Eller är det bara acceptera att det är så här det ska vara. Jag känner mig just nu värdelös, hopplös, energilös. Jag vet att det kommer ändras. Jag har ju varit här flera ggr. Jag har klarat det flera ggr. Och jag ska klara det även denna gång.
90 DAGAR
Som längst har jag klarat mig ca 90 dagar. Det är otroligt länge, jag vet, men oxå otroligt surt när man trillar dit efter en såna lång period. Den tiden åt jag oxå LCHF, Idag äter jag mer mot paleo. Jag mår bättre att vara utan mejerier men det blir oxå otroligt snävt med valmöjligheten kring maten. När jag åt mejerier så överåt jag dem oxå, särskilt de råa mejerierna. Gick bättre med mejerier i maten. När jag plockade bort mejerierna så blev min hud oxå bättre. Betydligt mycke mindre rodnad och mindre bölder.
Många delar
Det är många delar som ska klaffa i mitt arbete med min hälsa. Maten, motionen, planerande, familjen, andra beslut som ska fattas, orken, motivation men störta kampen är mentalt mot suget!
Jag gör helt fel val när jag trillar dit. Denna gång orkade jag inte tillaga middag så tog en enkel väg ner i godispåsen. Jag hade även gjort en matplan men hoppade den. Hade varit hos frisören så klockan va 18.30 innan jag va hemma. Jag skulle ha haft förberett middag å ätit på jobbet innan jag åkte till frisören. Jag måste förstå vikten av planen och att sätta den först. Sätta mig först, för just nu lider vi alla. Framförallt jag själv men även familjen då jag inte har någon energi kvar efter att ha jobbat.
Varför händer detta? Är förmodligen flera delar i det. Va på 40-årsfest i lördags, Va nykter. Inte druckit sen maj å det kändes bra. Men var massor med godis, tårta å snacks. Åt lite chips men klarade mig från godiset. Är en av mina vänner som oxå är väldigt sjuk. Det är oxå en stress. Vet att han inte kommer leva många år till förmodligen. Det är så tagiskt. 2 små barn, hus och fru. Men jag är så glad vi har kontakten fortfarande. Han är en av mina ungdomsvänner från högstadiet. Sen va det många nya möten men det älskar jag men är såklart en stress det med.
Vi har oxå haft en del andra funderationer. Eller mest jag. Men karl han är duktig på leva i nuet och jobbar på här hemma. Jag är den som planerar och vill ha saker att se fram emot å att göra. Våran dotter har länge önskat en egen lite hund. Jag vill såklart oxå ha det. Vi har idag en mellanstor hund så arbetet med en till hund blir inte jättestor skillnad. Men våran son är allergisk men han klarar av våran hund som inte är allergivänliga och vallen vi nu ska skaffa är allergivänlig. Vi har nu bestämt oss för att testa. Ska bli fantastiskt roligt och våran dotter är ansvarsfull så hon kommer ta sitt ansvar.
Jag har oxå önskan om en större och tyvärr dyrare husvagn. Våra barn är i tonåren och behöver en ordentlig sovplats. Men vi funderar fortfarande på den delen.
Blicka framåt
Nu har jag analyserat och jag kommer nu blicka framåt. Imorgon ska jag va hemma så jag kommer kolla igenom min plan igen. Föra kostdagbok, träna och blogga, samtal med min coach. Jag vill bli lättare då jag tror att min ork kommer bli bättre med det. Jag har varit öppen med min kamp vilket känns bra. Mina nära och kära vet vad jag kämpar med och det gör det oxå svårt att fuska när jag är med dem!
Hur gör ni när ni åker dit på återfall? Varför får ni återfall? Hur hanterar ni det?
Kram på er!
MENTALT
Mentalt är det så knäckande. Om jag förstod och visst varför jag väljer dessa återfall. För jag gör ändå valet. Varför jag inte kan stå emot. Det är sjukt jobbigt att det inte händer nåt med vikten trotts jag kämpar på men kanske gör jag inte tillräckligt. Eller är jag för spretig. Eller är det bara acceptera att det är så här det ska vara. Jag känner mig just nu värdelös, hopplös, energilös. Jag vet att det kommer ändras. Jag har ju varit här flera ggr. Jag har klarat det flera ggr. Och jag ska klara det även denna gång.
90 DAGAR
Som längst har jag klarat mig ca 90 dagar. Det är otroligt länge, jag vet, men oxå otroligt surt när man trillar dit efter en såna lång period. Den tiden åt jag oxå LCHF, Idag äter jag mer mot paleo. Jag mår bättre att vara utan mejerier men det blir oxå otroligt snävt med valmöjligheten kring maten. När jag åt mejerier så överåt jag dem oxå, särskilt de råa mejerierna. Gick bättre med mejerier i maten. När jag plockade bort mejerierna så blev min hud oxå bättre. Betydligt mycke mindre rodnad och mindre bölder.
Många delar
Det är många delar som ska klaffa i mitt arbete med min hälsa. Maten, motionen, planerande, familjen, andra beslut som ska fattas, orken, motivation men störta kampen är mentalt mot suget!
Jag gör helt fel val när jag trillar dit. Denna gång orkade jag inte tillaga middag så tog en enkel väg ner i godispåsen. Jag hade även gjort en matplan men hoppade den. Hade varit hos frisören så klockan va 18.30 innan jag va hemma. Jag skulle ha haft förberett middag å ätit på jobbet innan jag åkte till frisören. Jag måste förstå vikten av planen och att sätta den först. Sätta mig först, för just nu lider vi alla. Framförallt jag själv men även familjen då jag inte har någon energi kvar efter att ha jobbat.
Varför händer detta? Är förmodligen flera delar i det. Va på 40-årsfest i lördags, Va nykter. Inte druckit sen maj å det kändes bra. Men var massor med godis, tårta å snacks. Åt lite chips men klarade mig från godiset. Är en av mina vänner som oxå är väldigt sjuk. Det är oxå en stress. Vet att han inte kommer leva många år till förmodligen. Det är så tagiskt. 2 små barn, hus och fru. Men jag är så glad vi har kontakten fortfarande. Han är en av mina ungdomsvänner från högstadiet. Sen va det många nya möten men det älskar jag men är såklart en stress det med.
Vi har oxå haft en del andra funderationer. Eller mest jag. Men karl han är duktig på leva i nuet och jobbar på här hemma. Jag är den som planerar och vill ha saker att se fram emot å att göra. Våran dotter har länge önskat en egen lite hund. Jag vill såklart oxå ha det. Vi har idag en mellanstor hund så arbetet med en till hund blir inte jättestor skillnad. Men våran son är allergisk men han klarar av våran hund som inte är allergivänliga och vallen vi nu ska skaffa är allergivänlig. Vi har nu bestämt oss för att testa. Ska bli fantastiskt roligt och våran dotter är ansvarsfull så hon kommer ta sitt ansvar.
Jag har oxå önskan om en större och tyvärr dyrare husvagn. Våra barn är i tonåren och behöver en ordentlig sovplats. Men vi funderar fortfarande på den delen.
Blicka framåt
Nu har jag analyserat och jag kommer nu blicka framåt. Imorgon ska jag va hemma så jag kommer kolla igenom min plan igen. Föra kostdagbok, träna och blogga, samtal med min coach. Jag vill bli lättare då jag tror att min ork kommer bli bättre med det. Jag har varit öppen med min kamp vilket känns bra. Mina nära och kära vet vad jag kämpar med och det gör det oxå svårt att fuska när jag är med dem!
Hur gör ni när ni åker dit på återfall? Varför får ni återfall? Hur hanterar ni det?
Kram på er!
Kommentarer
Skicka en kommentar